En AI-kurs som ber dig börja med noll AI

Anthropic släppte nyss en gratiskurs som heter AI Fluency for Creative Work, och den börjar på ett oväntat ställe. Den börjar i noll AI och ber dig motivera varför verktyget ska in överhuvudtaget.

För ett företag som lever på att sälja tillgång till en språkmodell är det en ovanlig öppning. Och därför är den värd att titta på.

Kort om vad det är

Kursen ligger i Anthropic Academy och är byggd tillsammans med Rick Dakan (Ringling College) och Joseph Feller (University College Cork), de två akademiker som tog fram det som kallas AI Fluency Framework. Den riktar sig till skribenter, formgivare, illustratörer, musiker och andra som gör saker för att leva. Grunden är fyra kompetenser, alla på D: Delegation, Description, Discernment och Diligence. Delegera rätt uppgift, beskriva vad du vill, bedöma det du får tillbaka och stå för slutresultatet.

Så långt låter det som vilken ramverksretorik som helst. Det intressanta sitter i två linser som kursen ger dig innan du får röra ett verktyg.

Den första är Creative Value Lens: vad arbetet är till för och vad som gör det till ditt. Den andra är Production Lens: hur det blir gjort, steg för steg. Poängen är att lägga dem över varandra. Där ditt värde som skapare sitter håller du AI borta, eller på kort koppel. Där det mest handlar om produktion, om att få något gjort, kan du delegera mer.

Det är en enkel idé, och den mest användbara jag sett formulerad om kreativt arbete och AI på länge.

Min poäng

Min poäng handlar mindre om kursen än om vad den avslöjar. Fluency, i Anthropics mening, handlar om att veta när du ska avstå. Färdigheten är omdöme. Och omdöme är det som saknas i det mesta som produceras nu.

De flesta som jobbat med content ett tag känner igen mönstret. Ett utkast från en modell är oftast kompetent och sällan fel. Det är också oftast genomsnittligt, för det är byggt av genomsnittet. En språkmodell drar mot det mest sannolika nästa ordet, vilket per definition är mitten. För en kreatör är mitten det farligaste stället att stå. Det som är genomsnittligt blir osynligt.

Därför är det ingen mjuk bisak att skydda det som gör arbetet till ditt, som kursen uttrycker det. Det är strategi. Byron Sharp har tjatat i åratal om att distinktiva tillgångar gör ett varumärke möjligt att minnas, och samma logik gäller en enskild skapares röst. Delegerar du bort det du är känd för, delegerar du bort skälet att någon lyssnar på dig.

Kursen delar in arbetet i en inre och en yttre loop. Den inre, Description och Discernment, är den snabba dialogen: du ber, du bedömer, du ber igen. Den yttre, Delegation och Diligence, är de större besluten om vad du lämnar ifrån dig och hur du står för det. Det är Discernment som är svårast, och den hoppar de flesta över. Att se skillnad på "det här är bra" och "det här är bara flytande och plausibelt" är en tränad förmåga. Du tränar den genom att läsa mer, se mer och skärpa din bild av vad bra är, inte genom att prompta smartare.

Om du jobbar med content är det här värt ett par timmar. Den är gratis och ger dig ett vokabulär för beslut du redan fattar på magkänsla. Ta gärna Framework & Foundations först, den är förutsättningen. Men gå inte in och vänta dig genvägar, för det är hela poängen. Kursen gör dig medveten om var din snabbhet kostar dig det som är värt något.